Hej!

Jag arbetar som konsult och samtalspartner inom Hälso och sjukvårdsfrågor, där inte minst "tolk"funktionen mellan vården och externa intressenter är mitt specialintresse. Jag anlitas inte sällan som föredragshållare ffa inom medicinska omvärldsanalyser. Tidigare har jag arbetat som överläkare och docent i kirurgi vid Skånes Universitetssjukhus, där jag även varit  akademisk lärare och chefläkare i sjukhusledningen. Föreläsare och kursgivare bl.a. inom Humaniora och Medicin, där Läkekonst, Bildning, kulturmöten och vikten av att bry sig om andra är i fokus.Ett annat kunskapsområde är sjukvårdsorganisation och styrmodeller ( nu senast Lean) men där även kulturkrockar mellan olika yrkesgrupper i vården och vårdens yttre intressenter samt vårdplatsdimensionering varit huvudintressen.

Några föredragsexempel:" Lagom Lean och läkekonst", "Är det möjligt att utöva läkekonst i dagens Hälso-och Sjukvård" "Kulturkrockar mellan yrkesgrupper i vården".

PRIVAT:Den mest meningsfulla och genuint lyckliga delen av mitt liv utgörs av mina barn, Rebecca och Christoffer, ortoped resp. dirigent, över vilka jag är mycket stolt. Dessutom finns Johan, som kallar mig "sin ogifta hustru", nära mitt hjärta.

Yrkesliv

Under många år arbetade jag på Skånes Universitetssjukhus (SUS).  Mina tio första yrkesverksamma år på Kirurgen i Lund (arbetade inom kärlkirurgi). Där var jag initialt ensam kvinna bland 50 manliga kollegor. Lärorikt!  Då min make dog var vi båda 40 år, och jag kunde inte längre vara kvar i en så jour- och beredskapstät  specialitet. Under 5 år utvecklade jag därför Kortvårdskirurgin bl.a. i ett av två nationella projekt för att dramatiskt kunna minska köer och kostnader genom att patienten kom in, blev opererad och fick åka hem inom 24 timmar - med nöjd patient. Utvärderingen efter tre år visade eliminering av kötider som uppgått till flera år, hur en steady state situation skulle uppnås, och att 80 % av kliniken patienter kunde opereras för 20 % av klinikens budget - och vice versa. Efter fem år i sjukhusledningen i Malmö ( se nedan) var jag åter tillbaka inom kirurgin, nu i Malmö. Efter flera år inom akutkirurgin övergick  jag till  teamet för Laparoskopi, bukvägg och Obesitas och som också omfattar nästan all kortvårdskirurgi. Jag har nu slutat som kirurg och har övergått till konsultverksamhet.

Humaniora och Medicin. Läkekonst. Bildning.

I takt med den ökade globaliseringen och i min dagliga kontakt inom  sjukvården med flera av de 273 kulturer som finns representerade i Malmö, kom mitt intresse av att försöka förstå varför andra tänker, tycker och tror annorlunda än jag, att öka. Under fem års tid i början av 2000 talet ägnade jag mig, vid sidan av mitt kliniska arbete, åt  Humaniora och Medicin, ett fakultetsövergripande projekt vid Lunds Universitet. Tillsammans med kollegorna vid Humanistiska fakulteten ( Ingrid Fioretos, Håkan Håkansson och Victoria Höög) skapade vi de fakultetsövergripande studentkurserna " Några krockkuddar vid kulturmöten - om konsten att möta det annorlunda" och "Vetenskap och beprövad erfarenhet". En för mig enormt stimulerande period.

Under flera år hade jag också förmånen att få sitta i Högskoleverkets referensgrupp för Bildning, ledd av Torsten Kälvemark och senare av Per-Gunnar Rosengren. En kirurgkatt bland hermelinerna Sven Liedman, Maria Schottenius, Annica Carlsson, Carl- Henrik Svenstedt och Michael Tengberg. Förutom flera debattinlägg om bildning skrev jag även den lilla boken " Ger bildning en professur, mening åt livet - eller ingetdera?" Boken utgavs av Högskoleverket och var avsedd att belysa lärarnas problematik när Universitet och Högskolor skrev in i sina direktiv att vi lärare skulle bibringa studenterna bildning och självkännedom. Vi var många inom bl.a. teknologi och medicin som undrade hur det skulle gå till. Därav boken. Jag har därefter hållit många föredrag om Bildning och ofta blandat det med Läkekonstens utveckling och position i dagens sjukvård.

Undervisning och lärande. Föredragshållare. Priser (utmärkelser)

Under hela mitt yrkesliv har jag undervisat. Travesteringen av uttrycket, man lär så länge man har elever, gäller verkligen. Så länge elever ifrågasätter, kompletterar ens kunnande med nya rön och ny kunskap, samt visar sin uppskattning, så länge förkovrar man sig och utvecklas. Att försöka  förmedla det svåra på ett enkelt, begripligt och stundtals roligt eller annorlunda sätt är min passion. Att försöka engarera, stimulera  och väcka debatt eller lust. Jag är en stark tillskyndare till Universitetens Tredje uppgift,den nu omdöpta till Samverkansuppgiften, även om den allt oftare osynliggörs. Jag har undervisat i princip alla yrkesgrupper inom sjukvården ffa inom anatomi och kirurgi. Speciell stolthet känner jag över att ha initierat och under flera år givit en akutavdelningsbunden undervisning av undersköterskor imom de sjukdomsområden som förekommer mest frekvent på en akutavdelning. En kurs jag försökte få godkänd som 5 poängskurs vid Högskolan, men där jag inte nådde riktigt ända fram. Mycket uppskattad enligt utvärderingarna och inte minst omedelbart till gagn för patienterna.

Jag har belönats med priser som Bästa handledare på kirurgkursen för Läkarstuderande, Mäster - bästa lärare inom Medicinska fakulteten samt fått Lunds Universitets studentkårs pris som bästa lärare. Att få ett pris känns enormt hedrande. Det är ju i motsats till anslag inget man kan söka, utan det bara händer. Det har också varit hedrande att få vara högtidsföreläsare såväl vid Läkaravslutningen som vid Sjukgymnasternas avslutningscermoni.

Jag är ofta anlitad som föredragshållare och har bl.a. arbetetat med Migrationsverket,  Tandläkarhögskolorna och flera landsting.

Forskning och utvecklingsarbete.

Min avhandling hade titeln "The white cold hand" och handlade bl.a. om Raynaud´s fenomen, vilket jag också sysslade mycket kliniskt  med. Avhandlingen fick det Crafoordska priset för årets bästa avhandling inom medicinska fakulteten, och som betonar den kliniska tillämpbarheten. Min forskning har varit kärlinriktad och då inte minst mot kärlreceptorer, speciellt serotonerga sådana. Tillsammans med arbetskollegorna Mikael Bodelsson, Kenneth Törnebrandt och Inga- Lill Bertilsson har vi också byggt och startat ett kärlreceptorlaboratorium på transplantationssjukhuset Harefield utanför London, med Professor, Sir, Magdi Yacoub, som medicinsk och vetenskaplig ledare. En vän för livet - av flera anledningar.

Att genom min forskning ha bidragit till att unga kvinnor nu sedan länge inte som tidigare får sina äggstockar bortopererade som behandling för den godartade sjukdomen Raynaud, pga dess påtagliga kvinnliga dominans, känns mycket bra. Riktigt bra till och med.

Som chefläkare i sjukhusledningen i Malmö ( se nedan) hade jag ansvaret för FOUU arbetet ( forskning, undervisning och utveckling) och även under min tid i SYLF.s (Sveriges yngre läkares förening) styrelse var det just FOUU frågorna som kom på min lott. I sjukhusledningen försökte jag ge ett förslag till Universitetet om en tolfte läkartermin med innehåll av ledarskap, organisationskunnande, IT och fackliga kunskaper, men tiden var inte mogen.

Organisation och administration

Jag har alltid varit engagerad i min arbets- och yrkesmiljö och i möjligheterna att försöka påverka förändringar tilll det bättre. Tidigt var jag fackligt engagerad såväl lokalt som centralt och satt i flera år i Sveriges Yngre Läkares förening (SYLF):s styrelse i Stockholm. Även lokalt i SACO:s styrelse.

Jag valdes för ett  treårsuppdrag in i ledningssekretariatet för en större nationell utredningsgrupp om "Sjukvårdens framtida organisation", initierad från Landstingsförbundet och  som i slutpublikationen fick namnet Vägval. Arbetet bedrevs i scenarioform. Det var en enormt ögonöppnande erfarenhet av hur olika vi tänker beroende på vilken bakgrund vi har och vilka olika positioner vi innehar.  

Något år senare rekryterades jag som sektionsansvarig  till sjukhusledningen i Malmö med ansvar för ungefär  en tredjedel av sjukhuset,  inklusive FOUU verksamheten. Jag blev senare chefläkare, och tillsammans med en kvinnlig kollega de första kvinnnliga chefläkarna vid ett Universitetssjukhus i Sverige och som tillika inte var professorer. Nu är det vanligt, men då , för 20 år sedan, var det ett provocerande trendbrott. Efter fem år och lika många direktörsbyten återgick jag till min kliniska vardag.

Under de senaste åren har jag tillsammans med min arbetskollega Jeanette Norstedt, som är sjuksköterska, påfallande erfaren, kunnig och fantastisk i sitt bemötande av patienter, försökt att förstå organisationskonceptet Lean. Vi har penetrerat konceptet, arbetat fram former för daglig kommunikation mellan vårt teams medlemmar samt sammanfattat våra analyser, reflektioner och  uppfattningar  i skriften "Lagom Lean - The slowfast Health care system."   (under publicering)

Inbjuden av Socialdepartementet att delta i Almedalen 2013 för att debattera "Den offentliga sektorns förnyelse", där mina power pointbilder därefter under ett års tid låg på Regeringens hemsida.En fin avslutning på en mångfacetterad karriär där bildning, undervisning och lärande haft framträdande roller.

Den lilla skulpturen "Myran"  är skapad av Lisa Larsson. Den förmedlar den nyfikenhet och upptäckarlust som man känner oavsett ålder. Den är en del av min identitet.